Eeva Kilpi

En
sång om kärlek

Och en vacker dag

kryper vi ihop hos varandra

ett lås knäpper till och vi
kommer

aldrig mera loss,

dina förslitna ledre insnärjda
i min gikt,

mitt magsår intill ditt
hjärtfel

och min reumatism mot ditt
ryggskott,

aldrig skola vi skiljas,ack
nej.

Och kära, du glömmer din
andnöd,din arytmi

och infarkten du redan haft,

och jag glömmer min katarr,
mina rastlösa ben

och det ständiga gnaget i
vänster sida,

nu trotsar vi sorger och mödor
och nöd.

Mina bröst, så tomma och platta

håll om dem min kära

för en dag när du ser på dem
hänger de långa,

älskar du mig då.

Herre, lär oss acceptera de
gamlas kärlek,

de ungas kärlek, de medelålders
kärlek,

de fulas kärlek, de fetas
kärlek,

de fattigas kärlek, de illa
kläddas kärlek

och de ensammas kärlek

Lär oss acceptera kärleken,

vi är så rädda för den.

Och du tar mina bröst i dina
händer,

mina uttänjda platta bröst

och berör med läpparna de
skrynkliga vårtorna

och med starr i ögonen, i
väntan på en vårdplats

famlar du blint efter mig,

känner dig för med händerna.

Känn på du bara,

Under alla de här rynkorna
finns jag,

den här förklädnaden tvingade
livet på oss till slut

du mitt smultron, min svala,
min blomma så fin.

Och mina knölar vilar i dina
gropar,

dina rynkor i mina fåror

och intill dig i ditt lidande

Ber jag tyst om din död.

Och ljus är vår kväll och vår
morgon.